Så här började det...

Född på BB i Landskrona lagom till frukost den 24 augusti 1963 och är döpt till Boel Helena men har alltid kallats Tutti och tog mig därför det namnet när jag blev gammal nog att få bestämma det själv.

Jag är äldsta barnet av tre och vi bodde på Stora Norregatan, vid Asylen, tills jag var tolv år. Gick i lekskola på Jörgensgården, i lågstadiet på Värna mitt emot lekis och i mellanstadiet på Albano. En stadsunge med andra ord - åtminstone så långt.

Det jag är mest stolt över från min tidigaste skoltid är att jag blev "tvåa vald" när vi skulle spela fotboll på rasterna. Det var inte alldeles vanligt med tjejer som kunde sparka boll på den tiden.

Vi hade i många år en kolonistuga i Kopparhögarna, gång T nr 13, och där tillbringade vi större delen av sommarsäsongen med enstaka avbrott för badutflykter till Borstahusen. Jag minns att mor och far lastade hela lägenheten – åtminstone kändes det så – på cykelkärrorna tidigt på våren och så flyttade vi ut. I kolonin bodde vi från det att vattnet sattes på tills att det stängdes av igen på senhösten. Elektricitet hade vi ingen utan det var gasolspis och fotogenlampor som gällde, tv var således otänkbart vilket förmodligen har inneburit att min och min systers uppväxt har varit mindre beroende av vilka saker man hade än vad den är för många ungar idag. Bambinocykeln är den enda leksak jag kommer ihåg att jag hade i övrigt lekte vi med andra barn och strövade omkring i koloniområdet. Att kivas med korna nere vid Säbybäcken var en sysselsättning, en annan var att fånga vattensniglar och grodyngel liggandes på spången över bäcken. Jag minns det som en mycket lycklig tid, solen sken alltid som den ju plägar göra under ens barndoms somrar.

I mitten av 70-talet sålde vi kolonin och flyttade till det hus på Nedre gatan i Borstahusen som min mormors far, muraren August Niklasson, byggt åt sig och sin familj. Jag minns fortfarande Fenomburken på toaletten under trappan och vedspisen i köket från den tid då Hildur och August bodde i huset. Hur många timmar min far och mor lade ner på att helrenovera huset har jag ingen aning om med det har varit åtskilliga. Ovanvåningen var en egen lägenhet som förvandlades till fyra sovrum, toa och klädkammare med trappan upp på ett helt nytt ställe. Jag var den som fick välja rum sist och var grymt missnöjd, vi valde nämligen innan ombyggnaden var gjord. Det rum jag fick var det som var trappa upp och hall och det gick inte att föreställa sig att det överhuvudtaget kunde bli ett rum. Jag blev dock mycket nöjd när det var klart eftersom det blev det största rummet, med utsikt över Öresund och Ven. Mossgrön heltäckningsmatta och klargröna tapeter med stora vita blommor – såå sjuttiotal!

Högstadiet gick jag på Västervångskolan och efter det blev det Naturvetenskaplig linje på Gullstrand. Jag inser idag hur vältränad jag måste ha varit eftersom jag cyklade till och från skolan varje dag. Mina avgångsbetyg från nian gjorde valet till gymnasiet lätt, höga betyg i naturvetenskapliga ämnen och matematik, och eftersom jag ville bli veterinär fanns det inte så många alternativ. Jag hade väldigt lätt för mig i grundskolan och gjorde aldrig läxor. Tyvärr visade det sig att min obefintliga studieteknik var ett stort handikapp och redan på första provet i matte insåg jag att det inte skulle bli så lätt som jag hade trott. Jag segade mig igenom tre år och insikten om att jag inte skulle bli veterinär växte så småningom till ett beslut att göra något helt annat. Riktigt vad visste jag dock inte och valde därför att inte söka till universitetet utan att jobba ett tag medan jag funderade på vad jag ville bli ”när jag blev stor”.

Med hjärtat i Öresundsregionen men nyfiken på hela världen

 

+46 768 486812
me@tutti.se