|
... och nu
I augusti 2000 föddes Frans (döpt efter farfars far) och redan innan han kom till världen hade jag fått frågan om jag ville ta över som oppositionsråd i Landskrona efter Susanne Wallmark.
Jag var naturligtvis mycket tveksam eftersom jag inte ville jobba heltid samtidigt som jag hade spädbarn och en sjuåring att ta ansvar för. Efter mycket diskussioner beslutade jag mig dock för att ge det en chans men jag begärde, och har fått, mycket hjälp och stöd både från min man och från övriga partikamrater i Landskronamoderaterna. Så den 16 oktober 2000 blev jag kommunalråd i opposition och 2:e vice ordförande i kommunstyrelsen i Landskrona.
När Frans våren 2001 började bli lite för högljudd på kommunstyrelsens möten insåg jag att det inte längre fungerade att ha med honom på jobb, varken för mig, mina kollegor eller för Frans och vi beslöt därför att vi skulle skaffa barnflicka. Det fungerade alldeles utmärkt och det var därför med glädje vi konstaterade att Johannes och Frans skulle få ett småsyskon. I januari 2002 föddes Hjalmar (döpt efter morfars far). Numera går småkillarna i förskola och skola på Säbyholms Montessori, Johannes högstadiet på Kunskapsskolan och de trivs allihop alldeles utmärkt.
Att vara förtroendevald är otroligt lärorikt och utvecklade och jag har valt och fått förtroendet att satsa ytterligare en mandatperiod på politiken, nu som kommunalråd i majoritet. Det är naturligtvis min förhoppning och ambition att jag och övriga moderater kan göra det mera framgångsrikt nu när vi har ordförandeposterna tillsammans med övriga i Treklövern. Det är ett naturligt mål att i nästa val, september 2010, få Landskronabornas förtroende att fortsätta leda kommunen.
Vi kommer under innevarande mandatperiod att försöka ge Landskrona en annan inriktning, mot ett friare samhälle där varje människa får och ska ta större ansvar för sig själv och där vi som förtroendevalda gör det vi faktiskt är valda för; företräder kommuninvånarna i frågor som är av övergripande karaktär men inte lägger oss i hur du lever ditt dagliga liv. Detta därför att vi är övertygade om att representativ demokrati är utmärkt när det gäller att lösa problem som inte kan lösas av den enskilde men värdelös när det kommer till nära och personliga beslut.
”Man tillbringar de första tjugo åren av sitt liv med att komma så långt hemifrån som möjligt och resten av sitt liv med att komma hem igen.”
Citatet har jag läst någonstans och jag tror det stämmer ganska bra, tänkt bara på alla gymnasieelevers önskan om att få komma till ”storstan”. Själv har jag flyttat runt en hel del i Skåne och Blekinge men till jul 1993 flyttade jag hem till Landskrona igen och då till ett litet hus på Vibyholmsvägen mellan Härslöv och Vadensjö.
Där bodde jag och Johannes och sedan även Björn och Frans fram till våren 2001 då vi flyttade två stenkast norrut till ett något större hus som heter Arlunda, mitt emellan Härslöv och Tågarp precis i korsningen med Vadensjövägen. Här trivdes vi jättebra men eftersom skjutsandet till och från barnens aktiviteter och kompisar tog det mesta av vår lediga tid så har vi, våren 2008, flyttat in till stan. Här bor vi i ett gammalt tegelhus vid en lugn gata med cykelavstånd till allt viktigt. Jättehärligt! |
Med hjärtat i Öresundsregionen men nyfiken på hela världen
+46 768 486812 me@tutti.se
|