... och sedan...

Redan som 13-åring började jag jobba i disken på Erikstorps Kungsgård och där tillbringade jag sedan alla lov och ledigheter under hela skoltiden och fick arbeta med alla arbetsuppgifter som finns på en restaurang.

Sommaren efter att jag gått ut gymnasiet fick jag erbjudande om att börja jobba på Kajos gatukök när sommarsäsongen på Erikstorp var slut och så blev det. Knappt ett år senare hade jag bestämt mig för att utbilda mig inom det jag redan kände till, dvs. restaurangbranschen, och således sökte jag och kom in på livsmedelsteknisk linje på Rönnowska skolan i Helsingborg. De två år – då var utbildningen tvåårig – jag tillbringade där är helt klart de roligaste och lättaste skolår jag någonsin gjort. Jag hade ju redan betyg i svenska, engelska och matematik och till det sju års yrkeserfarenhet. Redan under skoltiden fick de flesta av oss jobb på någon restaurang och själv arbetade jag helger och lov på Hotell Hanöhus i Blekinge och där fortsatte jag efter avslutad utbildning.

Så småningom kände jag dock att något var fel, solen gick upp över havet – inte ner. Det kan låta banalt men om man är född och uppväxt på västkusten så är det viktigt. Jag drog mig således hemåt och återvände till Erikstorp. Jag hade dock börjat fundera på om jag skulle orka med kvälls- och nattjobb, långa dagar och tunga lyft hela vägen fram till pensionen. Kanske inte…

En sensommardag 1988 sprang jag på en kompis från tiden på Kajos och det visade sig att han nyligt fått jobb på Sagnérs Radio och TV. Jag frågade om han inte kunde fixa ett jobb till mig och han berättade då att Sagnérs sökte folk till sin butik i Helsingborg. Jag sökte och fick jobb som kassatjej i butiken på Väla. Efter några månader behövdes förstärkning på kontoret och jag flyttade dit och fick där lära mig bokföring och företagsekonomi, något jag haft mycket nytta av genom åren. Sagnérs blev så småningom Axlin’s och min temporära karriär som ekonomiassistent permanentades. En av de roligaste uppgifterna under min tid på Axlin’s var att hjälpa till att starta upp ekonomisystemet när butikerna i Stockholm öppnades – även om veckopendling inte är något jag rekommenderar i längden.

Hösten 1991 brakade min dåvarande relation ihop och jag bestämde mig för att klippa banden och ge mig iväg – så långt bort som möjligt. Resan gick således till andra sidan klotet och jag reste runt med buss och tåg i Thailand en månad och sedan i Australien i två månader. De tre månaderna är de enda i mitt liv då jag regelbundet skrev dagbok och det är jag oerhört glad för idag. Det är omöjligt att komma ihåg alla människor och upplevelser om man inte skriver och inte minst sina egna känslor och funderingar är värda att spara till senare i livet. Jag träffade vänner på den resan som jag fortfarande har kontakt med och det känns verkligen bra. Dessutom är det oerhört nyttigt att komma, ensam, till helt andra kulturer där man tvingas lägga bort sin svenska präktighet och lära sig att ta dagen som den kommer. Om det är någon upplevelse jag önskar mina barn så är det denna, att resa och lära och därmed växa som människa.

Tidigt på våren 1992 kom jag tillbaka till Sverige och Skåne och bestämde mig för att satsa på ett jobb inom ekonomisektorn. Jag fick så småningom jobb på en mäklarfirma i Helsingborg där jag skötte den ekonomiska förvaltningen av en del hyresfastigheter. 1993 föddes Johannes och efter min föräldraledighet fortsatte jag med ekonomijobbet fast nu hos ett fastighetsbolag i Helsingborg. Här jobbade jag deltid ett tag och när jag bestämde mig för att börja jobba fulltid startade jag eget som redovisningskonsult. Till att börja med hade jag kontor hemma, det är rätt ekonomiskt men vansinne socialt eftersom man då jobbar antingen alldeles för mycket eller alldeles för lite. För att styra upp min arbetstid – att jobba mindre och inte försumma Johannes – skaffade jag mig kontor hos en annan redovisningsfirma i Härslöv och det funkade jättebra. Efter ett par år kände jag dock att jag kommit till ett vägskäl, antingen måste jag anställa – med allt ansvar och alla risker det innebär – eller så måste jag inse att jag inte på länge skulle kunna höja min inkomst om jag ville fortsätta ha rimliga arbetstider.

Att anställa någon och därmed ta ansvar för en annan människas möjlighet till inkomst kändes inte som ett rimligt val så länge Johannes var liten så jag började därför leta anställning igen. Hösten 1999 fick jag anställning som ombudsman på Moderaternas kansli i Malmö. Det var visserligen en bit att köra men jag fick användning för min ekonomierfarenhet samtidigt som jag kunde fortsätta att utveckla – på arbetstid – det politiska intresse jag fått några år tidigare. Min sejour här blev dock inte så lång…

Med hjärtat i Öresundsregionen men nyfiken på hela världen

 

+46 768 486812
me@tutti.se